Ozon
Utsläpp av freoner har minskat ozonen på hög höjd. Detta borde leda till ökad UV instrålning. Ökad UV instrålning borde leda till högre temperatur. Jag har inte sett detta diskuteras.
Följ inlägget
1
följare
Det stämmer att den skadliga UV-strålningen (UVB) ökar när ozonmängden i stratosfären minskar. Men energiinnehållet i UVB-strålningen är väldigt litet i förhållande till energin i hela solstrålningsspektrat. Mitt på dagen på sommaren i Sverige är utgör UVB-strålning bara storleksordningen 1 promille av den totala solenergin. När solen står lågt blir andelen ännu mindre. Så några procents reduktion av ozonskiktet, och några procents ökning av UV-strålningen vid marken ger ett extra tillskott uppvärmningen som knappt är märkbar. Och effekten är mer eller mindre försumbar jämfört med till exempel variationer i molnighet.
Utsläppen av freoner har dock haft en effekt på uppvärmningen på grund av att de är potenta växthusgaser. Och genom utsläppsbegränsningar av ozonnedbrytande ämnen som freoner, genom internationella överenskommelserna Montrealprotokollet och Wienkonventionen, så har man beräknat att den framtida globala uppvärmningen reducerats med 0,2-0,4 grader C jämfört med om det inte blivit några utsläppsbegränsningar.
Hej!
Det du säger stämmer inte med den här bilden på solstrålningen
Det är mycket mer än någon promille av solenergin som ligger i UV området. Dessutom är det uppenbart att väldigt mycket försvinner från toppen av atmosfären
ner till jordytan. Det faktum att ett uttunnat ozonlager kraftigt ökar risken för att bli bränd av solen betyder att mycket mera UV strålning kommer ner till oss.
Gunnar Karlström
Man brukar dela upp UV-strålningen i tre olika våglängsdsområden:
UVA (315-400 nm)
UVB (280-315 nm)
UVC (100-280 nm)
Känsligheten hos vår hud ökar i princip med minskande våglängd hos UV-strålning. Den farligaste delen, UVC, når som tur är inte alls ner till jordytan utan absorberas helt i ozonet. Den minst farliga delen, UVA som ändå har viss påverkan på vår hud, är energimässigt den absolut största delen av UV-strålningen som når marken. UVA påverkas dock endast till mycket liten del av variationer i ozonskiktets tjocklek. Den för vår hud mest betydelsefulla delen av UV-strålningen, UVB, påverkas däremot kraftigt av variationer i ozonmängden. Jag borde ha förtydligat bättre att det bara var denna del av UV-strålningen som jag avsåg.
Det stämmer att hela UV-området utgör en större del av den totala solstrålningsenergin än bara någon promille när solen står högt på himlen. Sommartid i Sverige kan den utgöra mer än 5 %. Det är dock huvudsakligen bara en relativt liten delen av den totala UV-strålningen som når jordytan som påverkas av förändringar i ozonmängden. Och när det handlar om denna del, det vill säga UVB-strålningen, så utgör inte den energimässigt mer än 1-2 promille av den totala inkommande solstrålningsenergin vid jordytan mitt på dagen en klar sommardag i Sverige (vid havsytans nivå). Och det är alltså främst denna lilla del som ökar när ozonmängden minskar.
Idag räknar man med att ett globalt genomsnitt av ozonförtunningen på grund av bland annat freonutsläpp stannat på knappt 3 %. (Ingen eller endast mycket liten förändring syns nära ekvatorn medan ozonförtunning varit mycket stor, upp till 50-80%, över Antarktis där ozonhål uppträder under våren.) Så en relativt liten förändring i den redan mycket lilla UVB-strålningen ger en viss ökning av solstrålningsenergin vid jordytan globalt sett men den är dock mycket liten i förhållande till ändra effekter.
Kopplingen mellan ozon, klimat och klimatförändring är viktig men komplex. Ozonet i sig är också en växthusgas.
Lite mer om UV-strålning
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/uv-stralning-1.3849
och allmänt om solstrålning
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/solstralning-1.4186
Vart fjärde år görs en stor sammanställning av kunskapsläget om ozonskiktet och dess utveckling. Publikationer kopplade till detta finns här (på engelska):
https://www.esrl.noaa.gov/csd/assessments/ozone/2018/