Varför talar ni om rutten is när den inte luktar illa?

SMHIs istjänst kartlägger isläget i haven runt Sverige och publicerar detta som dagliga iskartor och rapporter på smhi.se och i sjörapporten i radions P1. Vi använder oss av de namn på olika istyper som World Meteorological Organization (WMO) fastställt. Bland dem finns Rutten is, som beskriver is som blivit vaxkakemönstrad, och som är i ett framskridet tillstånd av sönderfall.

På vintern står solen lågt och påverkar inte isen nämnvärt. Men på våren, när solen kommer högre upp på himlen, når dess strålar djupt in i isen. Kärnisen, som är klar och genomskinlig, smälter i sina vertikala kristallfogar, som därefter lossnar från varandra. Det är det som kallas att isen ruttnar. Även en tjock kärnis blir snabbt ”pipig” och skör, förlorar sin hållfasthet och blir livsfarlig att ge sig ut på.

När vi talar om rutten is, ofta mattsvart och grynig på ytan, så är det i betydelsen av ett material som har nedbruten struktur och sämre hållfasthet. De illaluktande gaserna, som vi annars associerar med förruttnelse, finns inte här. Kanske vore det ändå bättre ifall den ruttna isen verkligen hade en motbjudande doft, så skulle lockelsen att bege sig ut på den riskabla ytan inte vara så stor.