Detta inlägg är gammalt och kan innehålla inaktuell information.

Nästa istid när kommer den?

Regelbundna istider sean två miljoner år, frekvensen 44 kår har ökat till 100 kår, detta kan knappast ha astronomiska orbitala orsaker. Hur väl förstår NI solens inre dynamik?
Allt pekar på solen när det gäller Maunder och de andra miniman. När skall ni sluta vara politiska ledband åt IPCC? Försök använda er vetenskapliga skolning till verklig upplysning!
Lars-Göran Skans Rapportera olämpligt innehåll

Kommentarer

  • Frågor om solens inre dynamik ställs lämpligen till solforskare. Det finns mycket som talar för att de senaste istiderna kan kopplas till, det du nämner, jordens bana kring solen och variationer i jordaxelns lutning. Utgår man från denna teori så skulle nästa istid ligga en bra bit framåt i tiden, flera tusen år.

    Det finns observerade variationer i jordens klimat under de senaste tusen åren som förmodligen kan kopplas till variationer i solens utstrålning vilket jag anar att du skriver om(tex Dalton och Maunderminimum) variationerna i den temperaturen för norra hemisfären, i samband med dessa minima i solfläckar, är osäkra men verkar vara några tiondelar kanske en halv grad.

    Den temperaturökning som uppmätts under det senaste århundradet är av storleksordningen en grad och mycket talar för att ökningen fortsätter åtminstone under de närmsta hundra åren.



    Weine
  • Tänk om övergången till istid beror på återkopplingar i samband med "forcing" alltså av olika omständigheter orsakad global uppvärmning? Och att det till större del rör sig runt omfördelning av värme på jorden, kanske framför allt så att norra halvklotet blir nedkylt?
    Framför allt Golfström som försvagas men också omfördelning av vädersystemen så att det snöar mer över land och till sist därav förändrad albedo?
    Klurar på Grönlands ismassa och dess dynamik. Iaktar snötäcket på Venuskys avancerade väderkartor. Får intrycket att det snöar våldsamt och att kartan maximerar snötäckets tjocklek till runt 22,5 m. Kan det vara så att eftersom det alltid råder minusgrader på grönländska inlandet måste dess landbaserade glaciärer kalva våldsamt ned i det varma havet. Och att det därför kan bli vilseledande att studera mängden ismassa till havet?
    Lars Sönsteröd
  • Hej Lars,

    Växlingen mellan istid och ”inte-istid” (interglacial) styrs av förändringar i jordens bana, se https://sv.wikipedia.org/wiki/Milankovi%C4%87-cykler
    När jorden kommer ur en istid initieras inte uppvärmningen av ökande halter CO₂ utan av förändringar i jordens omloppsbana (Milankovitch-cykler). Uppvärmningen orsakad av ökad solinstrålning vid polerna gör att haven frigör CO₂ vilket förstärker uppvärmningen som blandas genom atmosfären och sprids över hela planeten. Så CO₂ orsakar uppvärmning och ökande temperatur orsakar höjning av CO₂-koncentrationen. Sammantaget sker cirka 90% av den globala uppvärmningen efter koldioxidökningen. För en utförlig förklaring, se https://skepticalscience.com/co2-lags-temperature-intermediate.htm.

    Vi befinner oss nu i en mellanistid och är på väg mot en ny istid. Men på grund av mänsklig klimatupphettning så har vi flyttat fram starten av nästa istid med 50.000 år, se https://www.carbonbrief.org/human-emissions-will-delay-next-ice-age-by-50000-years-study-says

    Det stämmer inte alls att det alltid råder minusgrader ”på grönländska inlandet”. Under den extremt varma sommaren 2012 så var det plusgrader i fyra dagar vid 97% av hela istäckets yta, se https://www.theguardian.com/environment/2012/jul/24/greenland-ice-sheet-thaw-nasa. Mängden is som förloras till havet är mycket viktig att studera, främst för att veta vad som händer med havsnivåhöjningen.

    Önskar dig en fin dag!

    Vänliga hälsningar
    Cecilia Kundtjänst
  • Påpekar frågan gäller "övergång till".
    Det engelsktalande kallar "forcing", svenska "tvång", inkluderar allt som påverkar jordens värmebalans. Inkluderar förstås astronomiskt betingade cykler och vår egen solaktivitet. Inre tvång utgör obalans pga co2 i atmosfären. Självklarheter för mig.
    Frågan rör varför Övergång till istid sker abrupt, alltid efter en våldsam uppvärmning. Exempelvis "Golfström som försvagas men också omfördelning av vädersystemen så att det snöar mer över land och till sist därav förändrad albedo"
    2009 skrev professor Olle Häggström "Om man räknar direkt på insolationsförändringen medelvärdesbildad över hela jordytan, vilken har ett mycket litet värde, får man emellertid orimligt höga värden på återkoppling och klimatkänslighet. Vad som kickar igång en övergång mellan istid och interglacial är egentligen inte så mycket den totala insolationen som en (avsevärt större) omfördelning mellan södra och norra halvklotet."
    Jag utgår personligen från att vi vet mer 2020.
    Vad beträffar Grönland slås jag över att varje gång jag kikat, även på sommaren, det är minusgrader på inlandet. Snötäcket som registreras på Vetusky verkar maximerat till 22,5 m. Det måste snöa våldsamt i tack vare uppvärmt hav. Man kan bara tänka sig den kalvning som sker. Observationerna bekräftar. Mäts massförlusten?
    Lars Sönsteröd
  • Hej Lars,

    SMHI förlitar sig på faktasammanställningarna av FN:s klimatpanel IPCC, som görs av hundratals världsledande forskare. Det är inte möjligt för oss att inom denna tjänsten behandla alla dina synpunkter. Om du vill lära dig mer om hur klimatet förändras över långa tidsskalor rekommenderar vi Kap 5, ”Information from Paleoclimate Archives” i IPCC:s rapport AR5: https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/WG1AR5_all_final.pdf

    Önskar dig en fin dag!

    Vänliga hälsningar
    Cecilia Kundtjänst
Inlägget är stängt för ytterligare kommentarer.