Varför finns "treårsprincipen"?
Det finns en paradox mellan långsiktighet och att inte "fastna" i samarbete. Eleverna är ju nya. Är inte fokus på just elever?
Följ inlägget
0
följare
Treårsprincipen finns för att säkra att eleverna får möjligheten att möta både variation av konstformer, konstuttryck och kulturaktörer. Genom att arbeta max tre år på en och samma skola får inte bara den enskilda eleven möta en variation av konstuttryck utan hela skolan drar nytta av projektet, dvs alla skolans elever och pedagoger.
Vilken bra kulturplan! En handlingsplan som denna och treårsprincipen, behöver inte stå i motsatts till varandra. Åk 4 kan t.ex fortsatt arbeta med dans, men skolan behöver förnya vilka koreografer, danspedagoger eller kompanier som kommer till skolan. Om en skola vill jobba återkommande med en kulturform så bör de se till att det blir en variation och förnyelse både vad gäller uttryck och kulturaktör. En kulturinstitution kan t.ex. omforma upplägget genom att ta in nya kulturaktörer inom andra konstformer eller utöka med tvärkonstnärliga samarbeten för att skapa variation för eleverna. En enskild konstnär/kulturaktör kan t. ex inleda ett tvärkonstnärligt samarbete med annan aktör och på det sättet erbjuda variation för eleverna. Syftet med bidraget är ju också att på sikt integrera konstnärliga metoder i skolan, så variation gagnar alla. Vi rekommenderar huvudmannen att se treårsregeln som en hjälp i att nå bidragets olika syften och inte arbeta mer än tre år med samma konstform och/eller aktör för att öka chanserna för barn och elever att utforska det egna skapandet genom andra konstuttryck.
Ni kan i er ansökan om Skapande skola-medel ta med kostnader för resa och logi för kulturaktörer utöver deras gage eller uppdragskostnader. Ni kan även söka för resekostnader för eleverna såsom bussbiljetter eller busshyra. Detta ger möjligheter till ett breddat utbud. Coronapandemin har även medfört att många kulturaktörer har tagit fram digitala lösningar.