Till senaste kommentaren
Detta inlägg är gammalt och kan innehålla inaktuell information.

Relevanta marknaden och eftermarknader

Hur definieras den relevanta marknaden inom konkurrensrätten? Vad är syftet med marknadsdefinitionen? Finns det något problem med att tillämpa den vanliga tillvägagångssättet för marknadsdefinition på eftermarknader? Vad är typ 1 och typ 2 fel?

Christina Rapportera olämpligt innehåll

Kommentarer

  • En relevant marknad utgörs dels av en relevant produktmarknad, dels en relevant geografisk marknad. Den relevanta produktmarknaden omfattar i första hand de produkter eller tjänster som köparna anser vara utbytbara, dvs. sådana produkter eller tjänster som på grund av pris, funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos köparen. Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna, inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren.

    Syftet med marknadsdefinitionen är framförallt att fastställa en kandidatmarknad på vilken man kan analysera effekter av ett beteende eller effekterna av ett företagsförvärv. Marknadsavgränsningen ger en indikation om marknadsinflytandet och återspeglar ett företags styrkeposition på marknaden. Detta är viktigt för att kunna avgöra om ett företags beteende överhuvudtaget aktualiserar ett ingripande med stöd av Konkurrenslagen. För att kunna beräkna företagets marknadsandelar och marknadsmakt så måste man först ha klart för sig på vilken marknad ett företag är verksamt på samt hur agerandet kan påverkar konkurrensen. Dominans, missbruk och effekter behöver inte nödvändigtvis föreligga på en och samma relevanta marknad.

    Att avgränsa en relevant marknad är alltid en grannlaga uppgift, och man använder sig av samma tillvägagångssätt oavsett om det rör sig om en huvudmarknad eller eftermarknad.

    Vad gäller sista frågan utgår jag ifrån att den är hänförlig till företagskoncentrationer. I allmänna koncentrationssammanhang talar man om s.k. typ 1- och typ 2-fel. Med typ 1-fel (”over-enforcement”) avses situationer då den konkurrensvårdande myndigheten väljer att ingripa mot företagskoncentrationer som marknaden anser vara positivt för konkurrensen. Med typ 2-fel avses (”under-enforcement”) situationer då den konkurrensvårdande myndigheten inte ingriper mot en företagskoncentration som marknaden anser vara negativt för konkurrensen.

    Angelo

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.