Detta inlägg är gammalt och kan innehålla inaktuell information.
Fråga
Se fler inlägg i samma kategori
Peter
2010-03-16 12:14
Hoppande studenter - är det seriöst?
Att hoppa omkring bland bibliotekshyllorna! Är det vårt sätt att visa hur seriösa vi är?
Rösta
5 röster
Peter
Hej Peter
Vi har gjort filmen I studentrekryteringssyfte. Tanken är att den ska ligga inom ramen för begreppet "Ett universitet där allt är möjligt". Att vi valde Parkour beror på att det handlar om att testa sin förmåga och att våga prova nya saker (som att börja läsa vid universitet). Ambitionen är också att genom det visuella och spektakulära i Parkour, väcka uppmärksamhet. Vi bedömmer att det är ett bra sätt att sticka ut och att nå presumtiva studenter inför sista ansökningsdagen till utbildningar ht 2010, som är den 15 april.
Jag tycker att idén med parktouring är superbra och det är flera av mina vänner som tycker det oxå. Perfekt sätt att avdramatisera universitetsstudierna och samtidigt stå ut ur mängden. Bra jobbat!
Jag håller med Maria.
Bra idé och väl genomförd! Snyggt!
Kan man inte bjuda in några ungdomar från Växjö staden för att göra det på riktigt? Hur lång tid tror ni att det dröjer innan någon ringer på polisen?
Kolla in vem söker till kurserna på Linnéuniversitet – de skulle säkert hålla med Peter!
att man vågar bygga videor kring parkour visar på öppenhet och strävan framåt. sen att handlingen och filmningen är lite för tillrättalagd för att ge ett trovärdigt intryck och att man inte heller riktigt fångar det "ruffa" i parkour är en annan sak. mer indie, mer student, skulle det vara säger jag. men har inte heller sett något lärosäte som presterat bättre, bara tvärt om.
Det finns ett "logical fallacy" (vilket jag tror heter "logiskt felslut" på svenska) som heter "post hoc, propter hoc" ("efter detta, pga detta"). Dvs, bara för att B händer efter A, kan man inte dra slutsatsen att det var A som orsakade B.
Min institution har gått från att vara 15% on-line/85% campus i december 2009 till att vara 48% on-line/52% campus i december 2010. När siffrorna för december 2011 kommer in kommer det att visa sig att trenden fortsätter.
I mitt ämne ger de 'råa’ ansökningssiffror för ht11 samma budskap: campuskursen med dem högsta siffrorna har fått 70 ansökningar, medan siffror som 332, 159 och 221 är vanliga för on-line kurser. Och detta gäller bara ansökningar inifrån Sverige. Till en 'vanlig’ campuskurs har vi fått 12, 8 eller 2 ansökningar. Sedan när man räknar ut att 50% (ung.) av de som söker dyker aldrig upp, och att vi behöver kring 35 studenter för en kurs att bära sina egna kostnader, är det klart att campuskurser är en ren förlustaffär för vår institution.
Vi vet också att profilen för en 'typisk’ on-line student är: kvinna, i ålder 28-45 (över hela världen är det kvinnor som läser vid universitet i mycket större utsträckning som män). Kanske gäller min ursprungligen provisoriska slutsaten om parkour: det är samma fenomen som på bilmässor, där lättklädda tjejer sitter på dyra sportbilar så att gubbar lockas till dem! I detta fall ger vi våra, lite äldre, kvinnliga blivande studenter lite 'eye candy’ i form av attraktiva unga killar … men det är absolut inte det som lockar dem till att söka till kurser hos oss.
Som tur är, kan våra studenter hoppa direkt från studera.nu till kurssidan på lnu.se och tillbaka – utan att måste besöka resten av röran som är http://lnu.se överhuvudtaget, så kanske gäller inte även denna slutsats. Våra 'cougars’ lockas inte av parkour, för att de ser den inte alls. Jag är benägen att tro på det, eftersom våra studenter är alltför kloka att bli imponerande av sådan trams!
Sedan har vi lyckats 'isolera’ oss från nästan allt på lnu.se, eftersom våra studenter får inte registrera sig on-line, osv, eftersom det skapar bara problem och PR katastrofer – se responserna på 'Tyck till’ sidorna här.
Det är alltid bättre att vara ärligt, och den student som söker sig hit för att LnU är modernt, har framåtandan och är fritänkande blir ofta besviken (se responserna). Som jag har sagt i andra sammanhang: det är så dåligt att det kommer säkerligen att vinna priser (på samma sätt som att ingen klok människor vill bo eller arbeta i ett hus som har vunnit ett arkitektpris!).
Linnéuniversitetet vann pris för filmen och som bästa marknadsförare i Kalmar. Dessutom är de det universitet som ökat överlägset mest. Två år i rad! Förstår inte riktigt hur du tänker här David. Och varför är du så bitter? Jag antar att du inte är student. Alla jag pratat med tycker parkourfilmen äger.
Hej Nöjd Student!
Det är inte bitterhet – mer en fråga att du och mina studenter hör till olika målgrupper. Problemet är att målgruppen av unga campusstudenter är på topp just nu … men krymper snabbt och markant under dem kommande fem-tio åren, medan målgruppen jag undervisar växer snabbt.
Parkourfilmen riktas mot en grupp ungdomar (som snart försvinner) … och det är igentligen ingen konst att attrahera gott om unga studenter i ett år då årskullen är den högsta någonsin i Sverige (1991 var kulmen på 80-talets befolkningsökning) och då ungdomsarbetslöshet ligger över 25%.
Så, det är inte fråga om parkourfilmen är bra och attraktiv för vissa typer av studenter, snarare att filmen är orelevant för målgruppen som växer snabbast. Jag är säker att Facit gjorde väldigt bra och lockande reklamfilmer i Åtvidaberg i 1981 – strax före första PC kom ut. Men sedan försvann marknaden.
Japp, bitter.
Inte alls – det är frågan om två olika sfärer.
Jag sitter i ett möte just nu för att bestämma hur vi ska göra service till studenterna sämre pga att pengarna som central administrationen slukar (bl.a. för att göra tjusiga små filmer som vinner priser) har ökat från 53% av våra intäkter till 59% (och lär öka ytterligare).
I konkreta termer betyder det att en av våra studenter, som blir godkänd efter kursen drar in 16.500 kronor under en termin. Kring 9.000 kronor försvinner till central administration direkt … och just nu håller central administrationen på att komma på ännu flera knep för att lägga beslag på dem 7.500 kronor som är kvar.
När jag ser pengarna som går till krusiduller som dessa filmer, som inte är av någon nytta alls till den verksamheten vi bedriver i min institution, kan jag inte stå vid sidan och hurra. Jag tänker istället på hur kontakttiden för studenterna krymper hela tiden … och undrar om en trevlig liten film är värt det.
japp, bitter. mycket bitter.
OK, Johan. Jag förstår att du inte är intresserad av att diskutera.
Lycka till!